Har haft en äckel-dag. Den började kanon! Vaknade och var inte alltför trött eller stressad, hörde fåglar sjunga, solen sken, trevligt folk på ica. Then all of a sudden... Illamåendet kom krypandes. Mer och mer. Till slut sa jag till chefen och bad om att få gå och sätta mig lite. Då blev jag hemskickad för jag såg tydligen ut som ett spöke.. Sen behöver vi ju inte gå in på detaljer om vad som hände vid vägkanten på vägen hem.. Men det var inte pleasant. Jag ville bara hålla upp en skylt till förbiåkande bilar där det skulle stå " TITTA INTE HITÅT, ÅK VIDARE OCH GLÖM DETTA FORT, BER OM URSÄKT OM JAG FÖRSTÖRT ER DAG. ELLER ERAT LIV FOREVER. PEACE"

Sen har jag sovit. Hela dagen. Jag hatar att vara sjuk alltså, så sjukt tråkigt! Orkar inte göra nåt, bara sover. Sen kom pappa hem och gjorde nyponsoppa, jag åt den.. och somnade. Sen kom malin och gav mig rostebröd, oreo's, choklad, ben&jerry's (my favorite flavor), en hyrfilm och cola. Så himla gulligt. Filmen var "The ugly truth" och jag vägrar tro att det är så i verkligheten.. Men den var helt klart underhållande! Jag mår bättre nu och är inte alls i stort behov av sömn... Tråkigt nog.. Ingen är ju vaken!

Har fått reda på att dom kommer börja repa till HSM i september..... Det är i september jag tänkt åka till Hawaii.. Vad ska jag göra? Kan någon bara tala om det för mig? Jag vill till hawaii mer än jag vill va med i musikalen (ofc!) men kan man säga nej när man fått sitt livs första huvudroll?

Nej men jag ska väl kanske sova nu då... Somna till min nya playlist... Nätterna är nog till för att i lugn och ro kunna tänka. Det gillar jag. Ibland.

Ibland vill jag inte tänka, vågar inte.

Avslutar med en bild från när livet lekte. Slutet av au pair-året, man hade bara några få veckor kvar tills man skulle få flyga hem till det man gått och blivit galen på av längtan, det var varmt, man lekte så mycket som möjligt varje dag för att ta vara på det.